Dagens tidningsanka

Älskar rubriker som "Därför skiljde vi oss", apropå måndag och måndagars mediafokus på paret Anka. Underförstått: därför skiljde vi oss någon gång i livet från någon annan. Inte nödvändigtvis varandra.

Jag måste ändå passa på att visa lite tacksamhet för att fru Anka drabbade Sverige. Inte på grund av någon kvasirebellisk Skugge-doktrin av typen "Hon är bra för att hon provocerar" (oavsett vad innehållet i provokationen är). Utan för att hon har givit upphov till så många goda skratt.




Disktrasor har inga rynkor.

Peter, 2.0

Magväska. Tevasandaler. Trekvartsbrallor. Vissa stilmissar skulle inte ens Tyler Durden (Brad Pitts rollfigur i Fight Club) komma undan med. Det vill säga en karl så fruktansvärt sexig att han borde få vara alla kvinnors lagstiftade frikort.

Men så har vi ett fenomen som liksom intar en vågmästarroll inom det manliga modet. Vi snackar smycken. Grova halskedjor, armband och ringar. Det kan bli hit or miss, yey or ney, på eller av.

Det är nämligen så att ett mans-smycke kräver sin man. Lite som med lacktights behöver personen som bär dem just då vara en jäkla sjutaggare för att det inte ska göra ont i ögonen. Allt annat måste stämma - fysik, hår, kläder, skor, attityd. Dogtags på flottig, kulmagad i pikétröja - ouch! Dogtags på rätt kille - ja faktiskt.

Med det vill jag säga att min man vid 38 års ålder har klivit in i en Peter 2.0-fas: Han är liksom alldeles extra grym, vältränad, välklädd (tack Cissan), mogen, lugn och snygg just nu. Beviset på detta är det där med halskedjan.

Den skulle i och för sig vara fin på Tyler också.

Självrannsakan

Jag har ett problem med tider.

Idag, till exempel, vaknade jag en timme försent. Som tur är skulle jag till ett frukostmöte, så jag sparade lite tid på att inte äta frukost. Hann alltså med rätt buss, även om jag fick trotsa mötande trafik då jag sprang över Karlbergsvägen. Sen fick jag givetvis (som ett brutalt karmastraff för det raljanta inlägget igår) med blossande kinder avsluta min make-up på bussen. I alla fall mascaran. Pinsamt.

Sen när jag skulle hämta Alice kom jag drygt tio minuter sent. Till våra vänner som tar hand om MITT barn. För att jag alltid tror att jag är fem minuters gångavstånd från allt, som vore jag en sjumilaklivsjätte. DET ÄR INTE ACCEPTABELT, som Anna Anka skulle sagt.

Jag är i regel mycket punktlig och noggrann på jobbet när det gäller möten, deadlines, planering osv. Men när det kommer till mitt övriga liv får jag inte ihop det. Eller, jag får oftast det, men med håret på ända, andan i halsen och det värsta - en tålmodigt väntande, givetvis irriterad, person som slösar sin tid på att vänta på mig.

Fan. Men nu har jag gjort lite research. Tror bestämt att den här tjejen har en del bra tips. Props till folk som inser sina brister, förbättrar sig och sen gör business på att träna andra. I like!
Kolla in: I am Always Late

Är du som jag? Läs då inledningen och så skäms vi ihop.

Spackel

Varje gång Maria Montezami i Hollywoodfruar målar sig med sitt beiga läppstift - hon har ett i varje bil, rum, och handväska - så smackar hon med läpparna och säger "mums". På västgötska.

För några veckor sedan var jag på ett hotell i London. En medelålders kvinna slog sig ned vid frukostbordet bredvid mig och plockade upp en handspegel. Under hela frukosten (min) satt hon och sminkade sig. Gamla, fläckiga sminkartiklar rotades fram ur en sunkig necessär. Det spacklades stift över finnar, böjdes ögonfransar med tång och pudrades tjockt över blanka partier. Drogs skarpa streck innanför fransarna med svart penna.

Sen tog hon en klunk kaffe, lämnade ett kletigt avtryck på koppen, och gick.

Möms.

Hejdå soffan! Jobbstart och hemmadagis

Imorgon börjar jag jobba igen efter tio månaders föräldraledighet. Och imorgon börjar även The Blankens-Jihde Childcare Project. Peter och jag kommer, tillsammans med våra kompisar Per och Cecilia, gemensamt ta hand om vår Alice och deras dotter Bonnie.

Jag kommer jobba halvtid och har hand om tjejerna på torsdag och fredag förmiddag. Det ska blir riktigt kul att rulla runt tjejerna i den grymmaste dubbelvagn som skådats i Vasaparken - den utan tvekan barnvagnstätaste parken i stan. Perverst mycket vagnar är det. Snart kommer stadsdelsförvaltningen förmodligen anlita små, små lapplisor som bötfäller felparkerare vid sandlådorna.

Ja, tio månaders babyliv och så tre veckors svininfluensa på det. Adjö till den fantastiska soffan där jag har ammat, sovit, lekt med bebis, klappat katter, pratat i telefon, gosat med familjen, mejlat, bloggat och ätit tv-middagar under senaste året. Och sett en hel del film och en fruktansvärd massa tv.

Snart sitter jag där i min kontorsstol igen. Men då sitter jag där med vetskapen att jag gjorde det. Jag lyckades. Även om det var på den sista dagen av min föräldraledighet, så gjorde jag det tamejfan.

Jag rensade ur garderoberna.

På TV4 Anytime

...kan man se Höjdarmötena. Klicka här, gå till Vinnare: V65 09-09-27, och mata fram 23 och en halv minut in i programmet för att se min första intervju med Roger Walmann. Tack redaktör Gårdstam för tipset!

Stort oljud på Operakällaren

Kristallglasen klirrade i takt när de underbara barnen från Baguncaco rockade loss i sambatakter ikväll på Operakällaren. Baguncaco (stort oljud på portugisiska) är en fristad för barnen i Alagados, en kåkstad utanför Salvador i Brasilien. Detta center hotas ständig av nedläggning på grund av bristande resurser. Ikväll hade vår stiftelse (jag är volontär i styrelsen för Insamlingsstiftelsen för Baguncaco) ett givarevent för att samla pengar till ungdomscentret. Vi hade äran att få besök av fyra av barnen från Baguncaco.

Två tolvåringar, en fjorton- och en sextonåring kliver in i Catenaccis guld- och marmordekorerade palats med hemgjorda instrument och en musikalitet som skulle få Andreas Carlsson att sälja sin själ, billigt. De river av några tajta sambariff och en för dagen inövad version av Mamma Mia.

Jag tror bestämt jag såg Anders Wall vicka på höfterna.

För dessa ungdomar och deras kompisar är Baguncaco en väg ut ur favelan. Vi vill göra allt för att centret ska kunna hållas öppet även i framtiden. Läs mer på http://www.baguncaco.se/!