onsdag 18 november 2009

Konsten att glädjas över de små steg vi tar


Jag blir så otroligt glad över att se små barn lära sig nya saker. Vilken lycka de utstrålar. När de sätter just den klossen, där. Ena foten framför den andra.


Jag vill att den ska vara för evigt, denna glädje. Tänk om Alice kunde få leva hela sitt liv utan duktig-flicka-prestationsångest.


Att få somna gott om kvällen utan att rada upp vad man gjorde fel och vad man kunde gjort bättre och hur man möjligen kunnat göra bort sig.


Varför gör vi kvinnor såhär mot oss själva?

2 kommentarer:

  1. Vad roligt att Alice.."går"
    Appropå dina tankar om "duktig-flicka".
    Vi bestämde oss för att inte överutnyttja ordet duktig till min son. Mycket för att jag är en sån "duktig" flicka och har sviter av det always i mitt liv.
    Vi säger inte duktig kille när han ätit upp maten t ex utan då säger vi, smakade det gott? var maten god? vad roligt att du gillade maten. Man är ju inte duktig för man äter sin mat, eller hur?
    Jo, första gången/gångerna när man gör något är tillfälle när man kan använda duktig. Idag när han inte sa ett pip vid influensavaccinet då sa jag duktig..
    Lite snurrigt, men jag hoppas att du förstår andemeningen!
    tack för en bra blogg, du verkar vara en cool mamma!
    Alexandra

    SvaraRadera
  2. Hej. Gillar det du skriver. Jag ska verkligen tänka på det. En annan grej jag ska undvika är att STÄNDIGT kommentera hur "söt" Alice är, i sina kläder, frisyrer etc. Jag har ofta tänkt på att många som rutin ger komplimanger om flickors utseende när vi träffar dem, istället för att säga Vad har du gjort idag? eller Vilken rolig leksak, hur gör man med den? Såna saker som man säger till pojkar.

    SvaraRadera