Kvinna i trettiofemårsåldern med treåring kliver på. Hon får syn på en bekant, en något yngre kvinna utan barn.
Lidingömorsan: "Nej men heej, gud vad länge sen. Bor ni härute nu?"
Bekant: "Hej, nej, alltså jag är inte tillsammans med Magnus längre."
Lidingömorsan: "Nähä! Oj, ja det var ju ett tag sen vi sågs!" (Skrattar)
Bekant: "Ja, det tog slut för ett halvår sen. Men nu är jag på väg till jobbet här på konferensgården, jag jobbar ju natt för - "
Lidingömorsan: "Var det du eller Magnus som, ja, tog beslutet att...?
Bekant: (obekväm) "Eh, ja. Det var väl båda kan man säga."
Lidingömorsan:" Och vad gör du nu då?"
Bekant: "Ja, jag jobbar ju extra härute nu när jag pluggar. Alltså, jag är inte riktigt klar med utbildningen..."
Lidingömorsan: (Skrattar) Fortfarande? Jaha. Du är en sån där du!"
Bekant: (ler generat). Ja, en sån där är jag."
Lidingömorsan: "Men inga barn än?"
Ja, det värsta är att såna här dialoger kan man hitta vart som och när som. Nedrans dumt att vi kvinnor aldrig kan vara snälla, uppmuntrande, lyssnande mot varandra utan måste köra över och täppa till vår egen otillräcklighet. Sorgligt. Jag tänker ofta att man borde utesluta såna energitjuvar ur vänskapskretsen, men samtidigt kan jag inte släppa att det blir egoistiskt i slutändan. Att man bäddar in sig i sin egen comfy zone. A, jag vet inte. Det viktigaste är väl att man är uppmärksam på hur man själv beter sig för ingen gör det åt en. Tack för en intressant blogg Karin och sorry om jag snor lite plats här för mitt babbel nu, men ibland är poängen trög att få fram, haha ;)
SvaraRaderaHej Sara! Tack för att du gillar bloggen! Men jag tycker faktiskt inte att alla kvinnor är såhär. Det är bara vissa, ibland. Och vissa män, även om mäns sätt att markera ogillande kanske visar sig på andra vis... Du behöver inte känna att du babblar, jag tycker att det är jättekul med kommentarer! (Du får gärna utveckla det där med comfy zone, menar du att det är svårt att välja bort vissa vänner, eller...?)
SvaraRaderaJag tänkte nog lite som att man ju inte bara kan välja vilka vänner man ska ha, det vore alltför bekvämt och egoistiskt, som att man stannar i sin comfy zone. Då får ju aldrig de svåra typerna en chans liksom. Men man får ju alltid höra att man ska rensa ut energitjuvar ur sin vänkrets. Men kvinnor som den här Lidingökvinnan behöver ju en kompis som kan säga till henne. Hon är ju säkert osäker på sin egen roll, det är ju oftast då man kritiserar andras val i livet. Lite så tänkte jag ;)
SvaraRaderaHmm, intressant resonemang. Gränsen är kanske ibland svår att dra mellan "utmanande" och "ger inte, bara tar" när det gäller vänner. Men ju äldre jag blir, desto färre såna här typer står jag ut med. Jag räknar liksom med att vi som vuxna har ett eget ansvar för att ta tag i våra egna "issues" istället för att låta andra drabbas av dem.
SvaraRadera