Jag är ny bloggare på mama!

Häng med mig till tidningen mamas webbplats mama.nu och läs intervjun med mig som publicerades nyss!

Den här bloggen kommer alltså från och med nu ligga här.

Vi ses på mama!

Karin

Kära läsare...

Jag hade en hund en gång som hade för vana att käka upp ryggarna på alla böcker i nedre raderna av bokhyllan. En stor del av min boksamling ser alltså ganska skruttig ut. Nu har jag fått en bebis som älskar att slita ut de stackars sargade böckerna (plus alla nya) och kasta dem med kraft åt olika håll. Det är extra roligt när hon väljer böcker med titlar som Ditt kompetenta barn. Men hon gillar framförallt Shakespeare, konstböcker och olika litteraturantologier. Den lite finkulturella preferensen måste ju komma från hennes pappa. Eller inte.

I alla fall. Viktiga nyheter: Det här blir mitt sista inlägg på den här bloggen. På andra sidan Jihde lever självklart vidare, men med nytt namn och ny adress. Berättar mer imorgon! (OK, ett inlägg till blir det...)

Två Höjdarmöten till!

Jag älskar vinjetten till Höjdarmötet! Musiken växlar från Curtis Mayfields Move On Up, till Kanye Wests sampling av låten: I gotta testify, come up in the spot lookin' extra fly... samtidigt som kameran panorerar runt Kaknästornet.

Jag har äntligen hunnit spana in de två senaste avsnitten av Höjdarmötet , den intervjuserie med profiler inom travporten som sänds i höst i TV4:s travprogram Vinnare V65. Den ena intervjun gjorde jag med norrländske gourmetkocken, familjefadern och proffstränaren Svante Båth, baserad på Bergsåker. Den andra var med med Jägersrobaserade Helan och Halvan-samlaren, arbetsmyran och metodiske tränaren Hans Adielsson, pappa till stjärnkusken Erik Adielsson.

De som inte har för vana att spela eller gå på trav, och tror att travmagasin bara visar kusar som springer runt, runt i lera, kan kolla in bilderna ovan. De här snubbarna har riktigt krävande jobb. Glad att de tog sig tid att komma till Stockholm och ta hissen upp till mig i tornet.

Nästa och sista Höjdarmötet i höst är med Sveriges stora travlegend Stig H Johansson. Han har vunnit långt över sextusen segrar och kört in över en halv miljard i prispengar. 6 december sänds intervjun.

Alla Höjdarmöten går att se på TV4 Anytime. För Svante: Klicka på Vinnare V65 från 2009-11-01 och spola fram 24 respektive 34,5 minuter in i programmet. För Hans: Klicka på Vinnare V65 från 2009-11-15 och spola fram 23 respektive drygt 34 minuter in i programmet. För att spela klickar man på Anytime-loggan. För att spola fram till rätt minut klickar man på reglaget nedanför filmrutan.

Jordlevande varelser, vi hälsar er

Vi kommer från planeten Långhuvud. Vi har inga onda avsikter. Våra stora pannor är endast tecken på högre intelligens. (Sen får man plats med fler hårprodukter.)

Detta är orsaken till att alla ser ut som fån på mingelbilder. En bildbearbetnings-konspiration. Jag menar, jag tittar på Peter just nu och hans hattnummer är definitivt inte större än hans midjemått. Oklart varför man gör såhär. Eller så är vi egentligen V-ödlor, på nästa bild kommer en ormtunga ringla ut...

Medmänniskor del 2 - my bag

Idag var det omvänd ordning. Alla människor runt omkring var helt enkelt bara irriterande.

Stressar in på gymmet på kvällen och byter om med andan i halsen då en annan tjej
kommer in och tar skåpet bredvid mig. Vilket jag surt noterar. Suck, fatta att det finns massa andra lediga skåp liksom. Fatta att det finns folk som har BRÅTTOM, som INTE HAR TID att vänta på att du ska FLYTTA PÅ dina grejer...


När jag jäktat mig igenom ett träningspass och kastat onda ögat på i princip alla oskyldiga stackare som råkat stå i vägen hinner jag både duscha, byta om och ta på mig ytterkläderna innan jag upptäcker att min handväska är borta. Spårlöst. Panik i magen. Har någon jävel snott den?


Precis när jag håller på att bryta samman kommer min skåpgranne in i omklädningsrummet. "Du letar inte efter en handväska?” frågar hon vänligt. ”Du glömde den i ett skåp. Jag lämnade in den i receptionen.”


Stor tacksamhet och glädje. Och en del skuldkänslor. Man ska tro folk om gott.

Medmänniskor del 1 - big bags

I fredags promenerade jag hem från min kompis Anna framåt midnatt. Alice sov i vagnen, det var ännu tidig fredagskväll för de som var ute, människor pratade och skrattade utanför de krogar jag passerade längs gatan hem... och jag blev liksom alldeles upprymd av någon slags känsla av vänskap till alla dessa medmänniskor - tonåringar som ser natten som en lång räcka möjligheter, singlarna som just har fått ett bra span, lantisarna med ölflaskor som upptäcker stan, grabb- och tjejgängen som uppklädda travade förbi, alla på väg till nästa nöje.


Jag var så nöjd med att "bara" vara på väg hem i sällskap med mitt barn. Nöjd över att alla stadier i livet har sin tid, sitt kapitel.


Känslan höll i sig tills två killar som jag alldeles nyss hade kunnat krama plötsligt ställer sig och pissar på varsin sida av en sån där Big Bag som står utanför mångas portar. Kul att komma ut med familjen på lördagmorgonen och kliva rätt i deras stinkande urin.


Inte vågar jag säga till heller, två fulla snubbar och jag ensam med barnvagn. Min storsinta människokärlek förbyttes i surt muttrande. Idioter. Happ. Så var det med det.

Peter och Isas baby

Lyckades äntligen ladda upp bilden från YLE på en av tv-tjejerna från Finland som gjorde finlandssvensk Mia-och-Klara-aktig humor om Peter i fredags. De två tjejerna tävlade om vem som skulle få bli ihop med Peter. De hade tryckt upp t-shirts med bilder på hur deras framtida kärleksbarn med Peter skulle se ut. Mycket roligt.

I övrigt en fantastiskt rolig kväll hos kompisar. Fram för fler vardagskvällsmiddagar! Helgerna är ju helt körda, särskilt nu i slutet på året när folk har tusen saker för sig. God mat, sköna vänner, höga skratt och gott vin värmer hjärtat en vinterkväll. (Och en snäll Alice som sov sött i sin vagn.)