En vanlig åttaåring, strax före helgonförklaringen.OK. Vi har en gudabenådad fotbollsspelare i Sverige. Han är stark, gör många mål, utstrålar någon slags bad-guy-charm, och har ett sällsynt men fantastiskt leende.
Men herregud, folkens, skaffa lite perspektiv.
In på gårdagens Fotbollsgala kommer en ny förbundskapten som inte ännu absorberat budordet "Du skola icke tala om Zlatan annat än med vördnad". Vi pratar om den förhärskande värderingen inom svensk fotboll.
Hamrén varken dömer ut eller ens klagar på Zlatan. Han konstaterar bara sakligt att om man ska spela i landslaget måste man ha inspiration och vilja att vara där. Och att alla spelare kanske inte har det. Till exempel Zlatan, som ju har uttryckt viss tvekan.
Och vad händer? För denna demonstration av sunt förnuft och gott ledarskap blir Hamrén fullständigt nedskriven av förtörnade sektmedlemmar i sportpressen.
Nu återstår det att se. Klarar han pressen? Behöver han ett tolvstegsprogram för att kunna stå på egna ben?
May the Force be with you, Hamrén.
Snälla Karin - du måste väl förstå att de andra spelarna KAN inte spela utan Z...eller nåt.
SvaraRadera/Lotta
Just det, hade glömt den där blixten från himlen av gudomlig vrede som förmodligen kommer tillintetgöra de stackarna...
SvaraRadera