Anvisningar till firande av fars dag (1920)

Glöm nu inte punkt fem, hörni.

Anvisningar till firande av fars dag (1920)

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.


2. Far hälsas om morgonen med sång av barnen.


3. Han bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Han hedras med blommor och en liten gåva.


4. Honom beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.


5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där mor i huset medverkar. Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Far, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Fars förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Far sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.


6. Frånvarande barn hälsa far med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för fars dag.

Jag gillar särskilt det där med "utbedja sig Fars förlåtelse". Och att han ska "beredas frihet" från "allt hushållsarbete" - just detta var säkert oerhört betungande för de flesta män anno 1920.

Karolina Ramqvist skrev i DN idag att "feminismens lön är otack, men också förändring". Och den förändringen ska man vara glad över.

Missförstå mig inte här - jag har alls inget emot Fars, eller Mors, dagar. Och ja, jag förstår att svensk handel är en stor vinnare på presentköperiet. Men ingen blir förbannad på den stora sockerproducent som ligger bakom ärketöntiga Kanelbullens dag. (Som PR-kvinna måste jag erkänna att det var en sjukt smart idé: "Jag vet! Vi instiftar först ett Hembakningsråd...")

Som sagt, inget emot själva konceptet. Jag gillar att uppvakta min pappa på denna dag, ringa och säga något fint eller hänga en liten blomma på dörren. Förra året bjöd jag och brorsan pappa på en dry martini på Gondolen. I år tänkte jag ta honom till Nationalmuseum där de hade gratis inträde för pappor med barn. Men han höll visst på att ta upp båten.

Grejen är, att visst kan jag hålla med de som säger att man ska uppvakta nära och kära pappor/mammor, och säga att man tycker om dem, året om. Men hur ofta gör man det då? Och so what om det gynnar handeln - hur ska vi annars skaka av oss lågkonjunkturen?

I år var första året jag fick fira mitt eget barns far. Mollie (bonusbarn) och Alice fick ge pappa både frukost och varsin present. (Plus den obligatoriska barnteckningen.) Men de slapp utbedja sig förlåtelse. I år.