Alldeles för få av mina närmaste vänner umgås även med varandra. De är 1. alldeles för olika och 2. bor på skilda kontinenter allihop. Synd, kan jag tycka.
I fredags hängde jag däremot med en riktigt tvättäkta tjejgäng. Vi var först på middag på Ljunggrens, sen på Idolinspelning och till sist en vända på Riche. Min vän Advokat-Anna, som jag lärde känna en gång i Boston, är en underbar social skattkista - världsbäst på riktig vänskap och spontana middagar. Jag har haft turen att få lära känna hennes bästa vänner.
De här tjejerna är lite som Charlies Angels, fast från Täby och med riktiga jobb. De har samma orädda attityd och retsamma, fast kärleksfulla jargong. Snygga som få är de dessutom. Sköna syrran Heléne, fina Sofia och coola Carro är några av dem som fyller i varandras meningar och har sett varandra nykära, aspackade, tokstressade, jätteglada eller skitledsna sen i tonåren.
Med undantag för min tid i Hongkong har jag själv aldrig varit en del av ett tajt gäng där alla har en given plats. Jag har nog flyttat lite för mycket för att kunna svetsas ihop med en speciell grupp kvinnliga vänner på det sättet. Ibland kan jag sakna den biten, det här med att vara tärnor till varandra och åka på gemensamma semestrar. Tjejgäng. Grymt koncept.
Med undantag för min tid i Hongkong har jag själv aldrig varit en del av ett tajt gäng där alla har en given plats. Jag har nog flyttat lite för mycket för att kunna svetsas ihop med en speciell grupp kvinnliga vänner på det sättet. Ibland kan jag sakna den biten, det här med att vara tärnor till varandra och åka på gemensamma semestrar. Tjejgäng. Grymt koncept.
Vad fint. Jag blev alldeles rörd!
SvaraRaderaTjejhäng i gäng är det finaste man kan ha!
SvaraRadera/Annika
Jag med - du är ju en självklar del i det här lilla gänget även om du inte varit med sin tonåren. :) Och du var en helt avgörande del av den lilla trio i Boston som gjorde det till den lyxigaste tiden i mitt liv hittills. Tjejresor till New York, Kung Fu och takterasshäng med vitt vin säger jag bara... You rock!
SvaraRaderaKram Anna
Kram! Just det, Bostontiden var ju också lite av en tjejhängsperiod, mer sånt!
SvaraRaderaÅåh jag blir också rörd, F-n vad jag saknar tjejgänget och vad snygga ni var, hoppas jag får vara med nästa gång!
SvaraRaderaGrattis förresten till ett ovanligt fyndigt bloggnamn:-)
//sara@london.com
Tack Sara, det var ju dig bland andra jag tänkte på när jag jämförde med Charlies Angels! Du saknades verkligen under kvällen, men det kommer nog snart en repris på plats i LDN! Kram! ps. Det var min vän Cissan som kom på bloggnamnet, kul att du gillar det.
SvaraRadera