En klimat-ulv i fårakläder

Ikväll fick jag en liten glimt av en releasefest för en väldigt fin ny klimatbok, som bland annat innehåller "praktiska tips om hur man kan klimatsäkra sin vardag."

Det var lapp på luckan. Klimatexperter och miljövänner armbågade varandra i fullt gemyt, mumsade på vegetariska ekosnittar och drack ekovin. Man talade om saker som "the carbon dioxide footprint". Man läste varandras handskrivna namnlappar gjorda av återvunnet papper och fastsatta med klädnypa.

Lokalen var vackert dekorerad med välmående ekofrukt på fat, och stora gröna kålväxter i krukor. Lite här och där satt tips fasttejpade på väggen. Bland annat på toalettspegeln. Ni vet; använd ekoprodukter, stäng av kranen ordentligt, sopsortera...

Jag är ingen klimatexpert. Men jag kan bli lite glad över att se ett sånt här hundraprocentigt engagemang, och tacksam för att det finns människor som driver de här frågorna och gärna vill utbilda andra i hur vi gemensamt avsevärt kan minska vår klimatpåverkan.

Det jag undrar är, vem tackar ja till ett sånt här evenemang, lyssnar på anförandet, tar ett ex av boken, snor åt sig en ekologiskt producerad gratisöl, kliver in på toaletten och släpper tomflaskan rätt i papperskorgen? Jag menar, körde personen dit i en SUV också? Eller drabbades han/hon plötsligt av eko-Tourettes? Det lär vi aldrig få veta.