Isolerad på Kvartersakuten

Jag är något sen till min husläkartid. Den tycks inte finnas i systemet.

- Hm. Är du Maria? Som är förkyd?

- Nej. Jag är Karin som har svinis.

Blir hänvisad till ett annat rum, en bit bort från de andra väntrummen.

- Nej den dörren. Nej, den till höger. Nej. Asså, den.... här.

Killen i repan reser sig med en utandning och kliver förbi mig. Han viftar mot en liten grå dörr som jag inte sett tidigare. Den har ingen skylt, bara en handskriven lapp som det står "Grupprum" på.

Därinne finns ett litet bord med en tidning på. Ett gammalt nummer av Elle. Två stolar. Och ett tevagnsliknande bord i stål, med bland annat gummihandskar, papper och desinfektionsmedel.

Läkare Hemmingsson kommer in, går mot tevagnen och plockar fram ett munskydd, som hon knyter på sig. Sedan vecklar hon ut ett plastförkläde. Iklädd detta, och - just det - gummihandskar - ställer hon sig sedan bakom mig. Halar fram ett stetoskop och lyssnar på mina lungor.

-Andas.

Doktor Hemmingsson plockar sedan omsorgsfullt av sig handskar och förkläde. Munskyddet knyter hon bara av till hälften, så att de undre banden hänger ned när hon pratar. Hon pratar om min svininfluensa, mina lungor och att en sköterska ska ta en sänka. Sedan går hon.

Jag läser Elle. Jag hatar Elle.

En sköterska kommer in. Hon skippar alla attiraljer utom handskarna, tar tag i min hand och sticker hål på ett finger. Hon klämmer ut lite blod på en provsticka. Sen klistrar hon två plåster över sticket, noggrannt och i kors. Hon håller kvar min hand lite längre och säger:

- Stackare. Har du haft det jobbigt?

Då sväljer jag och nickar. Jag är tyst en stund.

- Jaa. Lite jobbigt faktiskt, säger jag med darrig stämma.

Sen måste jag nästan skratta.