Blandade reaktioner på Walmann-intervjun. Eller inga alls.

Citat från Sport-Expressen 29/9: En fantastisk intervju. Nära och gripande och det bästa jag sett på mycket länge.

Inlägg på Travronden 27/9: I jämförelse med Oldsberg i Här är ditt liv tycker jag nog att Karin Jihde fångade gästens personlighet bättre, och detta på betydligt kortare tid!

Mamma: Jag tyckte du såg lite barsk ut.

Pappa: Jaså? Var du på tv?

Tankar om natten

Ensam i lägenheten. Regnet har trummat stadigt mot rutorna i timmar. Alice gnyr lite då och då i sömnen.

Hon ligger lite på tvären, med Nalle, Kanin och så den lilla röda hunden hon fick av mormor idag. Drabbas av insikten att detta lilla sovande barn kommer att växa upp och utsättas för livet. Och med livet följer sånt som ensamhet, sorg, rädsla. Övergivenhet. Folk som vill henne illa.

Orkar nästan inte tänka på det. Vill skydda henne från allt ont, hela livet.

Men det kan jag inte.

Öm i baken, men varm i hjärtat

...är jag nu efter en helg på Häringe slott med Yvette, Isabell och varsin islandshäst. Ridtur i höstskog, middag bland spöken och rustningar, aftonkonjak och högst oprofessionell biljard fick mig att somna leende under fluffigt duntäcke.

Och tanten från Piratpartiet som red med handväska var också rätt rolig.

Höjdarmötet startar på söndag!

Jag, Roger Walmann och våra två redaktörer Filip Gårdstam och Johan Norsebäck från OTW. Bild från Aftonbladet.

På söndag den 27e september visas den första delen av den serie intervjuer med travtränare som OTW och jag spelade in i Kaknästornet i somras. Först ut är fine norrmannen Roger Walmann (Giant Diablo, Columbian Necktie, Dust All Over). Intervjuerna går som korta inslag i TV4:s travsändningar på söndagar, Vinnare V65, kl 17.10.

Intervjuserien heter Höjdarmötet, vilket hela tiden får mig att tänka på barnprogrammet Allrams Höjdare som gick på SVT för några år sedan. En god förebild! Kan fluffiga muppar så kan väl jag...?

(Idag är det förresten en fin artikel i DN:s tv-bilaga om OTW:s travreporter par excellence, Åsa Elmroth. Plus till artikelförfattaren Hans Kronbrink. Få journalister på tv-sidorna uppmärksammar travsändningarna.)

Hur Tyras första match blev den sista

En tioårig flicka fick en sten i huvudet under en fotbollsmatch igår. Det är så JÄVLA SJUKT att denna fantastiska sport omgärdas av så mycket svineri. Och förbundet ser mellan fingrarna.Varför är Söderstadion så bristfällig säkerhetsmässigt? Varför får Firman Boys-banderoller hänga kvar över läktaren på Råsunda? Men framför allt - varför begås det brott, trakasserier och våldshandlingar mot oskyldiga människor, med kärleken till ett fotbollslag som motiv?

Ett fotbollslag. Elva personer i likadana tröjor.

Killarna (och ja, det är ALLTID män - varför?) som sulade stenar igår: Tänk er att se ert lilla barn bäras ut på en bår, blödande ur huvudet. Tänk er det. För att hon ville gå på fotboll.

Ni förstör inte bara för Tyra och hennes familj, ni förstör för alla. För övriga supporters, för spelarna, sponsorerna, för hela jävla sporten som ni älskar så mycket. Läktarna gapar tomma, för folk vågar inte gå dit mer. Särskilt inte en tioårig flicka vars nyväckta fotbollshjärta nu är krossat.

Jävla idioter.

Hatten av till Helene

Riktigt snygg blev han. Chop chop!

It hurts so good i SVT

Och ikväll är det dags för Eric Northman (Alexander Skarsgård) att träda in på riktigt i True Blood. Mmm.

Nu gäller det

Jag fryser, jag svettas, hjärtat bultar. Är det svinisen? Är jag nykär? Har jag abstinens? Fel, fel, fel. Just nu händer det något som är helt avgörande för mitt mentala välbefinnande under de kommande två månaderna.

Det handlar i detta ögonblick om att mobilisera all mental styrka mot en hipp salong på söder. Ska den nya frisören lyckas tämja min mans mopp? Eller kommer han hem som Donald on a bad hair day?

Varning för katt

De här två fluffiga typerna har jag precis adopterat bort. Det känns lite tomt. Men nu bor de i Djursholm. Vilken kisse skulle inte föredra Djursan mot Vasastan?

Men vi har fortfarande ett klistermärke där det står "Varning för katt" på dörren till lägenheten. Det klistrade min bror och hans fru dit en natt. För ni ser ju kanske hur skräckinjagande dessa djur är. Varning, djursholmare!

That's how we roll

Såhär ska tjejerna åka i höst. Såklart!

Isolerad på Kvartersakuten

Jag är något sen till min husläkartid. Den tycks inte finnas i systemet.

- Hm. Är du Maria? Som är förkyd?

- Nej. Jag är Karin som har svinis.

Blir hänvisad till ett annat rum, en bit bort från de andra väntrummen.

- Nej den dörren. Nej, den till höger. Nej. Asså, den.... här.

Killen i repan reser sig med en utandning och kliver förbi mig. Han viftar mot en liten grå dörr som jag inte sett tidigare. Den har ingen skylt, bara en handskriven lapp som det står "Grupprum" på.

Därinne finns ett litet bord med en tidning på. Ett gammalt nummer av Elle. Två stolar. Och ett tevagnsliknande bord i stål, med bland annat gummihandskar, papper och desinfektionsmedel.

Läkare Hemmingsson kommer in, går mot tevagnen och plockar fram ett munskydd, som hon knyter på sig. Sedan vecklar hon ut ett plastförkläde. Iklädd detta, och - just det - gummihandskar - ställer hon sig sedan bakom mig. Halar fram ett stetoskop och lyssnar på mina lungor.

-Andas.

Doktor Hemmingsson plockar sedan omsorgsfullt av sig handskar och förkläde. Munskyddet knyter hon bara av till hälften, så att de undre banden hänger ned när hon pratar. Hon pratar om min svininfluensa, mina lungor och att en sköterska ska ta en sänka. Sedan går hon.

Jag läser Elle. Jag hatar Elle.

En sköterska kommer in. Hon skippar alla attiraljer utom handskarna, tar tag i min hand och sticker hål på ett finger. Hon klämmer ut lite blod på en provsticka. Sen klistrar hon två plåster över sticket, noggrannt och i kors. Hon håller kvar min hand lite längre och säger:

- Stackare. Har du haft det jobbigt?

Då sväljer jag och nickar. Jag är tyst en stund.

- Jaa. Lite jobbigt faktiskt, säger jag med darrig stämma.

Sen måste jag nästan skratta.

The State of Silvio

Läser i DN att Silvio Berlusconis festfixare nu har erkänt att han betalat ett 30-tal prostituerade att delta i Berlusconis fester mellan september och januari.

Berra använder dessutom gärna regeringsplan för att flyga sina gäster till lyxvillan där han brukar ha fest. Allt medan sopbergen växer, städer brinner och Casa Nostra, Camorran och det där tredje gänget med det konstiga namnet tar över hela Italien.

Alltså tre feta maffior. Och en premiärminister som - när han inte nominerar strippor till europaparlamentet; bedrar sin fru med 17-åriga tjejer (som han köper 60 000-kronors halsband till); eller sitter i rätten anklagad för korruption och mutor - har gruppsexorgier med andra högt uppsatta politiker. Och ett gäng dyra horor som Berra har beställt.

"Svin" är ett alltför litet ord i sammanhanget.

Ikväll blir det AA igen

Dvs Anna Anka. Hollywoodfruar på TV3. Igår åt vi middag med Per Nunstedt, som frågade vad vi tyckte om programmet. Tja, helt ok.... det är ju Meter... bra producerat för att vara trean, sa jag.

Var det svinis som gjorde att jag glömde att Per är hög chef på TV3?

Men Per är ju faktiskt den som har ansvar för sporten. Fotbollen var ju för sjutton kristallennominerad. Per! Du är jättebra på sport-tv!

Jag tyckte han såg lite sur ut sen.

Nöff

Jaha. Då var det konstaterat. Det där som jag misstänkt rätt länge. Jag har, eller hade, svininfluensa. Hemplockad från England. Nu har den gått över i några av de följdsjukdomar (smaka på det härliga ordet) som svinis plägar ha, "sent i förloppet" som dom sa. Lunginflammation. Halsinfektion med streptokocker. Det är fan VM i äckliga ord.

Nån som vill hångla lite?

Kommentarer

Kan nu lämnas efter en ändring i inställningarna. Slarvigt av mig!

Hur gjorde hon?

För att citera Nordman: Är Cecilia Blankens ett geni, eller tar hon hjälp av svart magi?

Häromdagen tog jag till alla elaka liknelser jag hade för att döma ut Peters frisyr, ett besynnerligt hopkok av utväxt bak, toppat fram. Ett skrämmande resultat av någon slags kvasiklippning där bara ovandelen hanns med.

Han ignorerade mig totalt. Jag stod typ och pratade med torktumlaren. Inte ens "ditt bakhuvud ser amputerat ut" hjälpte.

Och så frågar han idag, liksom i förbifarten, om jag kan ta Alice på onsdag kväll: "det var enda tiden som Cissans frisör kunde".

Inga problem.

(Jag har styrelsemöte då. Jag löser det.)

En härlig timme i supporten

Nu har jag haft influensa (svin-, den nya, gamla, fågel, fisk, mittemellan, jag skiter i vilket bara den försvinner) sen i söndags. Idag är det torsdag. Mitt humör är åt helvete. Hela sista veckan brittsommar förbi utanför fönstret.

Peter och Mollie gick själva på Restaurangens 10-årsfest ikväll. Som jag hade längtat till.

Och så gick bredbandet ned.

Nämen!

Såg imorse att TV3 snart ska börja visa den nya Comedy Fight Club, ett helt nytt grepp inom underhållning. Den handlar om lagtävlingar i - hmm, låt mig gissa - standup.

Men det sjukaste...

...med Anna Anka var ändå det bisarra brosk-tuggandet. Crunch. "Jag är BEROENDE." Crunch. "Där var den".

Jag ryser fortfarande.

Och här följer resultatet

Tomat- och fänkålssoppa: "ljuvligt!". Rökt lax-wrap: "ganska gott". Men pepparroten funkade inte. Än.

Dagens rätt var kyckling med cidersås och varm sallad på bland annat palsternacka och ärtskott. Succé, hos hela familjen. Goda monstersmackor, sa Mollie.

Herregud. Peter borde vara så sjukt tacksam. Palsternackor! Fänkål! Ärtskott! Utan mig hade han varit en liten rödhårig typ som inte kan säga r. Fast med skörbjugg.

Anna Anka satt på en planka

"Asså FY FAEN så JAEVLA MESIGT, vilka töntiga människor, man kan inte tro att de har pengar, de ser ut som bulldoggar." På BRÄK-malmöitiska.

Det som Anna Anka, porträtterad i megasatsningen Hollywoodfruar på TV3, kanske inte tänker på är det faktum att utan maken Pauls fans skulle det inte finnas några diamanter för 17,5 miljoner runt halsen, inga nannies och städerskor att kuscha, inga LV-resväskor som BARA får bäras liggande plant fram till det privata planet. Inga skilda lyxsviter.

"Asså, de bara You're husband is fantastic, som om jag ente visste de lissom."

Stackars perfekta, ensamma Anna Anka.

Ett olöst mysterium

Nu är det dags för Linas matkasse, en middagsservice som vi har börjat prenumerera på. Igår kväll kom det hem en kasse full av färska grönsaker och råvaror som ska räcka till fem middagar.

Jag lägger ribban högt och ger mig på "Färsk härlig tomat- och fänkålssoppa med kokt majskolv och lax-wrap" som är den mest tidskrävande rätten. Dessutom den med flest ingredienser som min man avskyr. Pepparrot. Rökt lax. Fänkål. Nu jäklar ska han omvändas. Jag har hittills lyckats med att varsamt introducera tidigare hatade delikatesser som färsk spenat, broccoli, majs, morötter, gröna bönor, ärter, jordärtskockor.

Man kan undra vad detta grönsakstrauma-under-behandling bottnar i hos min man. Men jag väljer att inte gräva djupare. Vissa saker kanske inte tål dagsljus.

Sitt ner!

Vad är uppe med standup? Överallt dessa festivaler och turnéer. Alla ska ståuppa, hela tiden. Det finns etablerade ståupp-skolor för att försäkra kommande generationer om att aldrig slippa könsrolls- och etnisk folkgruppsskämt.

Råttet var mågat när Alice blev inbjuden till en standupföreställning för bebisar. Tänk er en rad små skalliga bebbar framför en liten, liten Magnus Betnér. Hur ska detta sluta?

The Evil Bridesmaid

Ebba, Stina, Morticia och Anna-Karin

Ellen och David gifte sig i helgen. Solen sken, bruden var vacker och Dalarö kyrka fylldes av skönsång och löften om evig trohet.

Men vänta! En av tärnorna (tredje från vänster) håller visst på att förvandlas till något... något läskigt. Kommer hon att sno vigselringen och väsa My Preciousss? Kommer hon att rygga tillbaka då prästen gör korstecknet? Eller är det i själva verket Janice Dickinsons onda tvilling?

Trots det obehagliga inslaget avlöpte ceremonin utan incidenter. Men jag lovar härmed inför Gud och denna församling att aldrig låta mig bli sminkad av en makeupartist igen. I alla fall inte en som tycker att "Catwoman goes pornstar" är en look som passar en brudtärna.