Höjdarmöten

Stig H Johansson och jag har ett eget handslag. En sån kombination som amerikanska barn håller på med. Vilken det är får ni se när min intervjuserie med svenska travtränare sänds. Eller "ni" - jag kanske borde säga "de som gillar trav" istället. Eller Stig H.

Vi gjorde intervjun i Kaknästornet. Under en paus kom en finsk turist fram och pratade lite. Han frågade om jag hade varit där tidigare. Själv hade han inte varit där på tjugo år, sen hans kompis hoppade fallskärm från tornet.

"Det är förbjuudet," sa finnen och förklarade att kompisen hade fått smyga upp i största hemlighet för att kunna utföra hoppet.

"Men det gick inte så bra. Han dog."

Trovärdighets-lustmord i direktsändning

Att hylla mediehyper som Paul Potts och Susan Boyle framför klassiskt skolade sångare och musiker är att idiotförklara sig själv. Eller att förklara hur berörd man blev av den där pianisttant-emigranten som var med i förra årets Talang. Yrkesmusiker uppfattar nämligen bara den för dem uppenbara bristen på tonsäkerhet och träning. Och faller därför inte offer för välproducerade askungesagor på tv.

Idag uppträder mobilförsäljaren med de nya tänderna på Sveriges Nationaldagsfirande på Skansen. På Nyhetsmorgon imorse passade min man på att förklara hur glad han var att flera kompisar inom operavärlden hade hört av sig och verkligen hyllat Pauls medverkan. Att det finns riktig opera på programmet, liksom.

Han nämnde naturligtvis dessa vänner vid namn också. Hehe.

Undrar hur deras hämnd kommer att se ut? Än så länge har han fått sms med följande innehåll:

DÖ!!!!!

Uttryck som borde bannlysas

En branschkollega och jag pratade pr över ett par glas vin på Le Bar Rouge. Efter en timme var det kört. Jag kan inte hejda mig själv.

På reklam-Olles blogg berättar han om egna, ärketöntiga dialektala uttryck som varje anständig människa borde bannlysa från sin vokabular. Men som smyger sig på. Efter två-tre glas vin sådär.

Eftersom jag har vuxit upp i staden jag bor i blir det inte lika uppenbart när jag hemfaller åt min dialekt, norr-om-stan-släpstockholmska, mot slutet av kvällen. Den blir liksom bara ännu släpigare.

Det som däremot är min genanta vinfryntlighets-tics är amerikanska uttryck. Jag har visserligen bott i USA och varit gift med en amerikan, men det rättfärdigar på intet vis saker som "keep your panties on" när någon blir överdrivet entusiastisk och "back-to-back" istället för det fullt begripliga "i rad". Det kom "från left field" istället för "som en överraskning". Notera att det sistnämnda är klyschornas klyscha, en AMERIKANSK SPORTMETAFOR och jag i sällsynt inspirerade ögonblick nästan ser Fenway Parks basbollplan framför mig när jag säger "left field".

Ja herregud. Jag är en Dolph.

Såg att du hade ringt

Jag är i grunden en tekniknörd. Jag debuterade därför tidigt och min första mobiltelefon var en Motorolaklump med utfällbar antenn. Japp.

Då - nästan 15 år sedan - var det så coolt att ha mobil att innehavarna svarade hela tiden. Under föreläsningar, till exempel. Folk hukade sig ner och liksom viskpratade. Ingen stängde av, och framförallt tryckte man inte bort. Man var ju rädd om de där få samtalen man fick.

Sen blev det töntigt att svara. Så man tryckte på C och var helt enkelt jäkligt busy. Att stänga av var ju fortfarande otänkbart. Även om man fick trycka bort morsan fyra gånger i rad.

Numera är det så ofint att trycka bort att folk istället har på ljudlöst och låter ringa. Jag är som vanligt förloraren som svarar glad i hågen om jag så springer till tunnelbanan. Eller i elljuspåret.

Men jag är deaktiverad på Facebook sedan länge. Så det så.

Inte som oss

Var på vårfest hos opera-Micke. Som vanligt har jag svårt att hålla inne med mina åsikter och råkar inom en halvtimme in i en, ska vi säga häftig, diskussion med ett par av mina bordsgrannar. En sångerska och en pianist. De klagar på Malenas framgångar i Melodifestivalen. Att hon inte uppskattas inom branschen och rentav skadar den. Hon är för annorlunda, kör sin egen grej, inte riktigt opera, "inte som oss". Hörde jag rätt?

Man kan tycka vad man vill om Malena och hennes låt, men själva resonemanget att det skulle vara negativt för en underhållningsform att få bred pr via en ny fixstjärna, det köper inte jag.

Avundsjuka och missunsamhet förklätt till finkulturellt beskyddande, känns det som. Tyvärr formulerade jag mig väl inte riktigt så precist, utan vill minnas att jag pekade med två fingrar som en homegirl och sa något om Zlatan och fotbollen. Eller var det Laila och pardans?

Man vill ju fortfarande bli bjuden på fest.

Det heter för helvete potatis

Amerikanska skilsmässoansökningar anger ofta ”irreconcilable differences” som grund för uppbrottet. Det är nämligen ett lite finare sätt att uttrycka: ”okontrollerad ilska som uppstår när ens partner envisas med att använda idiotiska uttryck för vanliga företeelser”.

Och nej, det låter inte alls konstigt

- Jonas har fått nytt jobb. På Lantkvinnorna.
- Kul! Men han sitter kvar i styrelsen för Motorkvinnornas riksförbund, eller?
- Jadå, han är ju taleskvinna för hela organisationen.

Men i övrigt är det kul att storasyster har börjat spela fotboll.

För Brommapojkarna.

Liten idol

På min svågers bröllopsfest i lördags berättade ett par att deras son på tre år säger följande ramsa: Tummetott, Slickepott, Långeman, Gullebrand, och lilla Peter Jihde.

Testa dig själv:

1. Jag muttrar gärna personliga synpunkter inom hörhåll för vilt främmande småbarnsföräldrar på gatan, i stil med: ”Ska han inte ha någon mössa?” eller ”Framåtvänd barnvagn. Jaha du.”
   
2. Jag kommunicerar mina åsikter om bekantas föräldraskap genom att låtsas tala direkt till barnet: ”Oj, har Alva magknip, jaa det var lite VÄL mycket mat till lilla magen” eller ”Jag FÖRSTÅR att du är trött lilla gumman som har fått vara uppe så länge.”
   
3. Säger en kvinna att hon ska arbeta/resa bort/ta en längre dusch mindre än ett år efter barnets födelse stirrar jag konstigt och säger ”Jaså, redan?”
   

Instämmer du i minst ett av ovanstående påståenden? Grattis. Du är en av dem som när du inte kokar barnmatspuré och klipper bort etiketter har som livsuppgift att få oss andra nyblivna föräldrar att känna oss lite, lite sämre.

Vasastans Greta Garbo

Min man. I vitt.

Min man är förkyld. Om man - detta är näst intill omöjligt men ändå - skulle ha missat hans klagande stönanden, djupa suckar och ömkliga snörvlanden som varit något slags bakgrundsbrus i huset de senaste dagarna, märks tillståndet ändå tydligt på hans demonstrativa ”nu-ligger-jag-på-överkastet-för-jag-är-för-svag-för-att-krypa-ned” Kameliadamenpose på sängen redan halv åtta. Om han inte har handryggen draperad över pannloben är det enbart för att han inte anser sig orka lyfta armen.


Har någon en hyfsat stor skylt med texten JAG LIDER i gotisk stil som ligger och skräpar, skicka hit den.


Den kommer till användning.